HUR HITTAR MAN HEM?
Under de ett och ett halvt åren som Stadsteaterns barn- och ungdomsscen i Skärholmen funnits så har vi hunnit utforska en hel del - identitet, annorlundaskap, ålderdom, kön, norm, döden… Så varför sätter vi upp Barnen ifrån Frostmofjället, en barnboksklassiker i Skärholmen? På ett vis var det ett självklart val. Här i Skärholmen möter vi barn i publiken som har olika erfarenheter av att lämna tryggheten.

De kan själva nyligen ha kommit till Sverige eller ha vänner, föräldrar eller släkt som är nya i landet. Eller så har de flyttat från en ort i Sverige till en annan. Barnen vi möter funderar på hur det är fly och flytta, att leva i exil, vad är ett hem, vad är en familj? Denna berättelse, en ursvensk historia, utspelar sig för över 100 år sen, vilket inte är så länge sen och ändå så långt ifrån dagens svenska samhälle. Men Barnen ifrån Frostmofjället är fortfarande aktuell – särskilt här i Skärholmen.

Vår tanke är att väva in platsen Skärholmen och de erfarenheter som finns här på de sätt vi kan i våra föreställningar och det vi gör på teatern. Därför har vi under våren bjudit in Pablo Leiva Wenger, avgångselev på Stockholms dramatiska högskola, att spela sin soloföreställning 127 (som är Skärholmens postkod). I 127 möter du berättelsen om hur det är att växa upp i Skärholmen, på gott och ont, att bo i och komma från den så kallade förorten, om känslan av att inte äga sitt öde men sen flytta, förändras och ta makten över sin berättelse.

Barnen ifrån Frostmofjället och 127 är två mycket olika berättelser som i grunden handlar om samma sak – att tvingas göra en resa för att söka sin framtid.

Välkommen till Skärholmen och följ med oss på dessa resor om att hitta hem.

Carolina Frände
Konstnärlig ledare