I Gunnar Olléns Strindbergs dramatik (s. 185) kan man läsa: Den 28 januari bekänner Strindberg för Ola Hansson: "Jag skriver nu Hemsöborna till pjäs och känner mig som en hora!" Romanen hade givits ut två år tidigare 1887. Romanens inledning tillhör kanske en av de mest citerade raderna i svensk litteratur: Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Fastlänningen och charmören Carlsson kommer som dräng till Hemsö för att arbeta på änkan Flods gård. Han blir snabbt omtyckt av alla (utom madame Flods son Gusten) rycker upp jordbruket och får idén att hyra ut ett av husen till några välbeställda stadsbor under sommaren och på så sätt förse hushållet extrapengar. Med familjen kommer den unga pigan Ida. Och Carlsson blir förälskad. Men hans kärlek är obesvarad och året därpå gifter sig Carlsson med madame Flod. 

Dmitri Plax (född i Minsk) är producent på Radioteatern. Han har också gjort översättningar och regiuppdrag för Radioteatern. Han är konstnär, författare och poet,  senaste nyss utkomna alster:  "re citat iver"

Lyssning: Sigurd Wallén, som spelade rollen som Carlsson i Radioteaterns uppsättningar 1935 och 1941, i en inläsning av inledningskapitlet av Hemsöborna från 1939.

Pjäsen utspelar sig i en gravkammare i öknen. Den unga Biskra, utklädd till vägvisaren Ali, lyckas med hjälp av samum (Saharas ökenvind) få den franske löjtnanten att tro att sanden i skålen är vatten, att han blivit rabiessmittad och till sist att han är död.

Denna version är inte förlagd till Saharas öken, men till de norra delarna av Sverige.

Med: Åsa Simma-Charles, Sverre Porsanger, Bengt Järnblad. Musik: Hans Sandin: bongotrumma, renklövar, plankor, elrör. Regi: Peter Ferm. (Från 1991)

Ett Kung Lear-inspirerat stycke om en kolerisk pensionatsvärd och hans tre vuxna döttrar.

Alla tre förebrår de honom för de dåliga affärerna och de icke-existerande hemgifterna. Den döda hustrun och modern ses som skulden till de dåliga omständigheterna. Den olycklige och trötte fadern ser ingen annan utväg än att sätta sin verksamhet i brand och att ta sitt liv för att säkra sina barns framtid med försäkringspengarna.

Med: Rune Turesson - Monsieur Durand, Guje Palm - Adèle, Åsa-Lena Hjelm - Annette, Astrid Assefa - Thérèse, Johan Karlberg - Antonio, Martin Berggren - Pierre.
Regi: Claes Lundberg. (Från 1985)

En komedi om svartsjuka som Strindberg först kallade Första tanden.

På ett pensionat i Tyskland, lever Axel Brunner med sin ständigt uppvaktade fru Olga. Svartsjukan börjar rida Axel, som efter femton års äktenskap fortfarande är förälskad i sin hustru. Han önskar henne vanställd av ålderdom och koppor för att slippa sina egna våndor.

Men Axel bestämmer sig för att fly från Olga för att slippa den själsliga smärtan. Baronessan, som äger pensionatet, har noterat Axels olycka, och försöker få Axel att istället leva med henne – men även hennes dotter, Rosa, är förblindad av kärlek till Axel. Deras ansträngningar att försöka vinna Axel, kommer till Olgas kännedom – och i samband med den dubbla uppvaktningen från mor och dotter, tappar Olga en framtand – ett i Olgas värld, bevis på ålderdom…

Med Gunnar Björnstrand - Herrn, Eva Dahlbeck - Frun, Mona Malm - Rosa, Birgitta Valberg - Baronessan.
Regi: Ingmar Bergman. (Från 1960)

Doktorn och Afrikaresanden Axel är hemkommen från en uppmärksammad resa och har tagit in på hotell där fordringsägarna står på kö.

Där är Lindgren som en gång hjälpt Axel att bekosta hans vetenskapliga karriär, en försmådd fästman, en tidigare älskarinna och hans egen bror och svägerska...

Med: Ulf Palme - Axel, Håkan Serner - Ture, Mona Andersson -  Anna, Ingrid Boström - fröken Cecilia, Krister Henriksson - fröken Cecilias fästman, Jan Malmsjö - Lindgren, Lis Nilheim - fröken Mari, Åke Lindström - Kammarjunkaren, Gregor Dahlman - Kyparen.
Bearbetning: Sigvard Mårtensson.
Regi: Börje Mellvig. (Från 1985)

En mor har för sin unga dotter, Heléne, hemlighållit sanningen om dotterns frånvarande far – som av modern utmålats som svikare och lögnare.

Men under en sommarvistelse i skärgården, träffar Heléne den yngre Lisen - som visar sig vara halvsyster till Helène. Därmed kommer sanningen om Helénes far fram – en sanning som ställer fadern i en mångdubbelt bättre dager, än beskrivningen modern gett. Men trots de glädjande uppgifterna om faderns kärlek till henne, tycker inte Heléne att Lisen gjort henne något gott. Moderns lögner har allt för länge dominerat Helénes liv – lögnen har förvandlats till sanning, och sanningen till lögn.

Med: Sif Ruud - Modern, Pia Arnell - Dottern, Catherine Berg - Lisen, Marianne Nielsen - Påkläderskan.
Regi: Bengt Ekerot. (Från 1958)

En komedi om sysslolöshet, svartsjuka och passion. Det hela utspelar sig på en badort, en morgon strax före frukost.

Och naturligtvis är det mannen, främst den äkta maken med sin skarpa blick, som leder den klåfingriga kvinnan bort från den hotande faran: det erotiska lättsinnet. Strindberg har med glimten i ögat drivit med sig själv då hans alter ego: vännen i huset framställs som en komisk figur som leker med fantasipassionen för frun i huset men flyr i panik när allvaret hotar.

Med: Gunnar Björnstrand - Fadern, Birgitta Valberg - Modern, Ulf Palme - Sonen, Eva Dahlbeck - Sonhustrun, Max von Sydow - Vännen, Bibi Andersson - Kusinen
Regi: Ingmar Bergman. (Från 1961)

Svanehvit är förlovad med den unge konungen och ska läras till en god hustru av en ung prins. Men det bär sig inte bättre än att Svanehvit och prinsen blir förälskade...

Ett sagospel influerat av Maeterlincks La princesse Maleine.

Regi: Åsa Melldahl
Medverkande:

Radioteatern har gjort en uppsättning av Svanehvit 1931.Den finns inte bevarad. 

Radioteaterpremiär 18 januari 1931
Regi: August Falck.

Värt att notera: August Falck, Manda Björling, Maria Schildknecht och Anna Flygare ingick i Strindbergs ensemble på Intima Teatern vid Norra Bantorget i Stockholm!

Sorgespel i en akt som utspelas i en rättsal och gäller ett skilsmässomål mellan Baronen och Friherrinnan.

Friherrinnan med en kärleksrelation till sin makes vän och Baronen som - med sin hustrus goda minne - tagit sig en älskarinna. Paret har innan målet kommit överens om att inte strida mot varandra inför domstolen. Så står de båda makarna inför domaren för att få besked om vem av dem som ska få uppfostra sonen, bandet dem emellan. Då brister det för Friherrinnan...

Med: Per Myrberg – Häradshövdingen, Olle Hilding – Pastorn, Olof Widgren – Baronen, Irma Christenson – Friherrinnan, Kotti Chave – Länsmannen, Karl-Erik Flens – Fjärdningsmannen, Ragnar Falck – Advokaten.  
Bearbetning: Sigvard Mårtensson.
Regi: Börje Mellvig. (Från 1963)

Vandringsdrama. Den Okände känner sig olycksförföljd och fördömd, men kommer till insikt om att hans öde dirigeras av en välvillig gud.

"Vad har du för brott på ditt samvete? - Inte flera brott än andra, som går fria. Jo, ett: jag ville inte vara livets narr!". Den Okände, diktaren,  söker sanningen och utmanar sitt öde - och kastas mellan kärlek och vanvett, illusioner och tro.

Han känner att han levat fel och att hans lidanden är arrangerade av Gud för att luttra honom. På sin väg möter han bland andra Damen, hennes make och mor, Läkaren, Caesar, patienter på asylen, Tiggaren och Den Osynlige 

Med: Ulf Palme - Den Okände, Eva Dahlbeck - Damen, Sif Ruud - Modern, Olof Molander - Confessorn m.m. Olof Widgren - Läkaren, Gunnar Olsson -Caesar, Olof Sandborg - Den Gamle, Barbro Hiort af Ornäs - Abbedissan, Axel Högek - Begravningsgästen, Tord Stål - Kaféägaren, Göte Grefbo - Hotellvaktmästaren med flera.
Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg.
Orgel: Maja Röhr.
Piano, musikarr: Nils Hansén.
Bearbetning: Herbert Grevenius.
Producent: Bengt Blomgren.
Regi: Åke Falck. (Från 1961)

Med: Ulf Palme - Den Okände, Eva Dahlbeck - Damen, Sif Ruud - Modern, Olof Molander - Confessorn m.m, Olof Widgren - Läkaren, Gunnar Olsson - Caesar, Ann-Mari Wiman - Pigan, Ingvar Kjellson -  Professorn, Börje Mellvig -  Fadren, Ulla Sjöblom - Kvinnan, Margaretha Krook- Krögerskan, Gregor Dahlman - Polisen, Ingalill Åhström- Barnmorskan, Bibi Andersson - Flickan, Gunnar Sjöberg - Priorn, Björn Gustafson - Slusken dessutom medverkade Ivar Wahlgren och Olle Hilding.
Piano, musikarr: Nils Hansén.
Orgel: Maja Röhr.
Musikermedverkan: Åke Sjöberg, Ulla Bertström, Bengt Hedbom, Evert Eck, C O Nassén, Charles Redland, Anders Sjöstedt, Nils Peterson, Ricke Lööw, Eva Rosengart, Harry Teike, Carl Nyström.
Sång: Ove Meyer-Leegard, Sven-Erik Jacobsson.
Kör: Syster Irmgardis, Syster Vallentine, Syster Hildegund, Vallerie Beckman.
Statister: Monica Lind, Gunhild Söderlund, Bertil Söderlund, Lars Andersson, Björn Arnberg.
Bearbetning: Herbert Grevenius.
Producent: Bengt Blomgren.
Regi: Åke Falck.
(Inspelningen innehåller också delar av Till Damaskus III) (Från 1961)

I detta mysteriespel möter vi den småaktiga grymheten i Lagmannens och Lagmanskans gestalter.

Pjäsen inleds med hur Lagmannen och hans hustru sitter och pratar om mausoleet de byggt - en värdig griftestad efter bortgången.

De styr sin omgivning enligt den beprövade principen söndra och härska och håller arrendatorer, tjänstefolk och barn i ett järngrepp. Men vålnaderna från det förgångna lämnar det gamla paret ingen ro och i sin fruktan och snålhet börjar de snart också att ge sig på varandra. Som två ljusgestalter i stark kontrast mot Lagmannen och hans hustru möter vi barnen Tyra och Erik, här spelade av Ingrid Luterkort och Sven Lindberg, två skådespelare som satt stark prägel på svensk teater under en stor del av 1900-talet.

Med: Anders Ahlbom Rosendahl - Lagmannen, Lena Granhagen - Lagmanskan, Stina Ekblad - Lekkamraten/Häxan, Ingrid Luterkort - Tyra 11 år, Sven Lindberg - Erik 10 år, Staffan Göthe - Den andre, Franciskanen, Ceremonimästaren, Jessica Liedberg - Amalia/Vita frun, Björn Wahlberg - Adolf, Oliver Loftén Sotargossen/Prinsen, Stefan Hallin - Grannen/Berättaren.
Bearbetning, regi: Stefan Johansson. (Från 2002)

Maurice firar triumf som dramatiker på en Parisscen och upplever dessutom härlig, rusig förälskelse i den förföriska Henriette. Men hans trofasta Jeanne och den lilla dottern står i vägen, han önskar livet ur den lilla flickan för att helt kunna hänge sig åt sin nyfunna kärlek.  

Ödet slår till: dottern dör och Maurice häktas misstänkt för mord på sitt barn. Ett spel i vanvett och rus, passion och samvetskval, på gränsen till avgrunden… En komedi? En tragedi? En kriminalhistoria? En moralisk självuppgörelse? Eller kanske ett religiöst grubbleri huruvida blotta tanken på brott är lika syndig som gärningen?

Med: Anders Ek - Maurice, Doris Svedlund - Jeanne, Ulf Johansson -Adolphe, Gertrud Fridh - Henriette.
Dessutom medverkade: Märta Arbin, Åke Claesson, Henrik Schildt, Gösta Prüzelius, Erik Strandell, Margareta Nisborg.
Musikmedverkan: Julius Jacobsen, Ebbe Eng.
Regi: Ingmar Bergman. (Från 1952)