Karin Thunberg om boken som blev en pjäs.
” Jag öppnade dörren till min familjehemlighet. ”
Karin Thunbergs mamma var en av många vingklippta, nedtystade hemmafruar på 50-talet. Hon hade tagit studenten och fått läsa vidare på Handelsskolan. Världen väntade. Men istället för yrke, lön och självständighet blev det ändå man, barn och en tillvaro som hemmafru i skärgården. Hon blev en mamma som var olik de andra på ön. En som längtade ut. Med tiden krympte hon, drog sig undan och blev alltmer egendomlig. Hon började samla på allt och kunde till slut inte kasta någonting.
– Många familjer döljer en hemlighet. Något man inte vågar berätta, en sanning som är förenad med skuld eller skam. Med boken öppnade jag dörren till min familjehemlighet och det var en lättnad, säger Karin Thunberg.
– Jag hade en mamma som blev en sopmamma. Inte vet jag om hon var psykiskt sjuk, egentligen. Men jag visste att jag en dag måste skriva boken. När jag började var det med ambitionen att ta reda på varför en människa måste samla på allt, ner till ruttna bananskal? Snart släppte jag frågan, den kändes allt mindre viktig. För det är inte bara vi barn till sopmammor som kan känna igen oss, utan så många fler som växte upp med 50-talets hemmamammor, säger Karin.
– Att få orden gestaltade av Jonna och Katarina är nästan överväldigande. Och någonstans uppe i sin himmel kan jag se hur mamma belåtet tittar ner och konstaterar ”Yes! Äntligen någon som lyssnar på min historia.”, säger Karin Thunberg.
| Karin Thunberg är reporter och kolumnist på Svenska Dagbladet. Hennes personliga och vardagsnära texter har gjort henne till en av tidningens mest uppskattade journalister. År 2002 tilldelades hon Publicistklubbens Guldpenna. Hon har gett ut romanerna Mellan köksfönstret och evigheten (2006) och En dag ska jag berätta om mamma (2008) som hon också bearbetat till pjäsen, som uruppfördes på Uppsala Stadsteater vårvintern 2009. |  |
