− Lycka är en Tjechov-variation som följer en sorts festens dramaturgi.
Publiken får följa med skådespelarna på en riktig helkväll
med allt vad det innebär. Först är vi med om en förfest, sen själva
festen, så småningom efterfest och till sist "dagen efter".
Med baksmällor och allt.
− Det märks att pjäsen är skriven av en ung person. Den är
oförsonlig, oresonlig, yvig och naiv. Precis som en ung människa är. Det är inte en traditionell Tjechovpjäs utan mer ett råmaterial.
Denna yvighet ska vi försöka behålla i föreställningen.
Är det bra att den är så yvig?
− Ja, i den här pjäsen är Tjechov ung och arg. Han är en skicklig
författare men är ännu inte vis. Många har försökt att få materialet
att likna de senare Tjechovpjäserna och gjort den snällare och
rundare än vad den egentligen är. Det kommer inte vi att göra.
Varför kallar du den Lycka?
− Pjäsens huvudperson undrar huruvida det går att förena
lycka med att bete sig anständigt i en rutten värld. Alla runt
omkring honom på festen är ytliga, falska och upptagna av pengar.
Han försöker vara rak och ständigt säga sanningen vilket gör
honom både älskad och hatad. Mest hatad. Samtidigt lever han
själv på intet sätt den sortens liv han själv förespråkar.
Han är ingen ängel.
