Ingvar Hirdwall i önskeroll
När Stockholms stadsteater för första gången sätter upp Vilhelm Mobergs
Änkeman Jarl spelar Ingvar Hirdwall titelrollen – en roll han länge velat
göra. För regin står Göran Stangertz.
– Jag har alltid tyckt så mycket om Moberg och den här pjäsen, och har länge velat
spela den. Jag spelade rollen som Edvin på Göteborgs stadsteater som ung. När vi
gjorde Din stund på jorden här för några år sedan tänkte jag ”Änkeman Jarl… den
skulle vi göra här nu när jag uppnått rätt ålder!”. Jag kände att Göran Stangertz skulle
vara den rätte regissören.
– Egentligen har tiden talat för pjäsen. Det som avhandlas är ju äldre människor som
ska bestämma sig för att bli sambos och på vilket sätt det ska gå till. Det är ju verkligen
giltigt än idag, med samboavtal och allt sådant som vi i pjäsen inte riktigt har rett ut!,
skrattar Ingvar Hirdwall.
Mobergs komedi Änkeman Jarl hade premiär under kriget och blev mycket populär
eftersom den var genuint folklig. Nära den lilla människan i det lilla samhället, som
fortsatte sitt lilla liv med millimeterrättvisa om ditt och mitt – helt opåverkad av den stora
världen utanför.
– Publiken då måste ha blivit oerhört tilltalad av att slippa lösa världsfrågor och få bli
berörd, för det här med att bli ensam på ålderns höst och upptäcka att ens barn bara vill
åt ens pengar eller egendom blir väldigt gripande om det görs på rätt sätt. Och
porträttet av familjen är drastiskt roligt därför att ingen är modernt hemlighetsfull. Utan
de är ogenerat egocentriska och rättframma. Det blir ännu mer komiskt i våra dagar,
säger regissören Göran Stangertz.
Stangertz och Hirdwall möttes för första gången på Göteborgs stadsteater på 60-talet
och spelade bland annat i Kent Anderssons Hemmet och i Bengt Bratts tv-serie Ett nytt
liv då de kamperade på bananbåt i flera månader. Göran Stangertz berättar:
– Ingvar är en mycket speciell och särpräglat begåvad herre. Att få följa honom så nära
har varit väldigt betydelsefullt för mig. Vi har inte mötts professionellt sedan 70-talet, så
det var oerhört glädjande att han ville att just jag skulle regissera. Jag tror att vi passar
för varandra. Min enda tes är att om inte skådespelaren tror på det han gör på scenen
så gör inte publiken det heller, och Ingvar är enormt sanningskrävande. Vill han så kan
han verkligen krama åt den känslomässiga skurtrasan – och vrida om ett extra varv!
