En kväll vid en öde landsväg. Ett träd. Två medelålders herrar i plommonstop väntar på någon vid namn Godot. De vet inte om de är på rätt plats eller ens om det är rätt dag. Men bara de får träffa Godot så kommer allt att bli bra.
Gogo och Didi, som herrarna kallas, fördriver tiden med att titta på trädet, skälla ut varandra, äta morötter, titta på månen, skratta och gråta. När Pozzo och hans slav Lucky dyker upp blir alla som galna och faller till slut ihop i en hög. Men snart är Gogo och Didi ensamma igen. De väntar. I morgon kommer nog Godot. I morgon blir nog allting bra.
Handlar Becketts pjäs om oss allihop, om våra liv?
I Thommy Berggrens iscensättning finns både allvar och humor, gråt och skratt.
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||
