Det regnar. Och i morgon ska Gertrude Stein och Alice B Toklas flytta ut från 27, Rue de Fleurus. Det är mycket som måste packas men det är förstås Alice uppgift. Gertrude Stein röker och tänker på åren som gått och människor som hon mött. Hon tyckte mycket om Picasso! Och om Hemingway och Scott Fitzgerald – även om det var svårt att stå ut med deras fruar. Framför allt tänker hon på det anspråksfulla i att vara ett geni.
Bodil Malmsten har gjort en nyöversättning av pjäsen om en av det tidiga 1900-talets stora kulturpersonligheter. Gertrude Stein levde öppet i ett lesbiskt förhållande med Alice B Toklas och höll salong i Paris för alla författare, konstnärer och poeter värda namnet.
Ursprungligen producerad i New York
av Sea-Ker Inc. Mary Ellyn Devery
Förlag: Nordiska ApS. Köpenhamn
Hört uttrycket »En förlorad generation« någon gång? Det var Gertrude Stein
som myntade det, amerikanskan som blev en av Paris största kulturpersonligheter
under tidigt 1900-tal. Hon var radikal, normbrytande och levde i ett lesbiskt förhållande.
Hennes intresse för modern konst gjorde antagligen vännerna Pablo Picasso
och Henri Matisse till några av de största konstnärerna genom tiderna. Tillsammans
med sin bror Leo stöttade hon dem genom att köpa deras konst och bjuda
hem dem till sin salong. Vad som många ansåg vara skräp blev sedan erkänd konst.
Gertrude Stein var också författare och hennes språk liknade ingen annans.
Hon skrev bland annat »Alice B. Toklas självbiografi«, om sin livskamrat som
hon levde med till sin död 1946. Boken blev en bästsäljare.
|
|
||||||||||||||||||||||
