Det var en gång fem syskon med en kälke. Det var nödår och det var
kallt. Isande kallt. Och så var det Gullspira, förstås – geten. De vill vara tillsammans. Och då måste de fly. För ensamma, utan mamma eller pappa, kommer de annars att säljas på auktion eller hamna på fattighuset. Så mitt i den bitande vintern flyr syskon och get söderut för att finna ett nytt hem, någonstans att höra hemma. På den äventyrliga färden möter de både godhjärtade människor och människor som inte vill dem särskilt väl. Hela tiden måste de vara vaksamma för någon de inte vill möta – vargen. Och så ger de bort sin blommande kaktus till den fattiga Pelle i den lilla grå stugan.
Laura Fitinghoffs »Barnen ifrån Frostmofjället« från 1907 tar plats på Skärholmsscenen med den sjungande geten Gullspira som tålig ledsagare. En berättelse om flykt, flytt och exil.
Om vad en människa egentligen är värd och om hur man hittar hem till slut.
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
